Just do it

Ok, jag är en jävla idiot ibland.

Det finns saker man inte ska göra. Exempelvis att förklara sin förlorade kärlek i en relation som knappt tagit sig upp ur jorden och blivit ett skott. Kasst jobbat Kip.

Igår gjorde jag något bra däremot. Min vännina Madeleine (rolig som fan) skulle ha improvisationsteater på Engelen och jag hade allt för många gånger missat hennes föreställningar. Det var dags att ta sig i kragen och ta sig till krogen. Sagt och gjort och alldeles ensam kom jag till en alldeles ensam och tom lokal. Ojdå, det här blir intressant. Fyra skådisar och en publik, det kan bli pinsamt värre. I många och vanliga fall hade jag vänt på klacken, rädd för att utstätta mig själv för denna underliga situation. Men jag har fan börjat anamma lite Nike-anda och bara göra det, det som jag vill.

Ok, då. Jag skickade iväg ett tiotal SMS för att se om någon polare fanns i närheten. Hallå! Ett steg i taget, jag stannade i alla fall kvar. Så plötsligt från vinterkylan kliver min kära vän och tidigare kombo Mattias in i den numera halvfyllda och lite stökiga lokalen.

Efter en halvtimmes show var det dags att dra vidare till nästa löfte, våra kära vänner som hade releaseparty för sitt nystartade skivbolag. Hur coolt är inte det? Tänk så mycket vissa människor vågar!

Det första som möter mig i dörren är Sara. Vem är Sara? Jag har ingen aning om vem Sara är. Men hon vet allt om mig och om hur vi träffades för sju, sju, SJU år sedan. Tänk så mycket vissa människor minns!

Tiden springer fort visade sig när jag träffade på Lina, vars fest jag var på för ett, ett, ETT år sedan. Det visade sig att hon tröttnat på lärarutbildningen och börjat på teaterskola. Och ikväll ska jag se hennes föreställning. Bara sådär! För att jag vill. Alldeles själv!

Tänk vad modig jag är.