Ett.

Skrivet 6 september 2007.
Plats okänd.

Min dröm
och min verklighet

borde vara samma värld.

Till M.

Skrivet 2 september 2007.
Alby, Stockholm.

Om du skulle fråga
och be mig.

Att beskriva dig
i ord.

Skulle jag först
inte kunna svara.

Och när du
frågade igen.

Skulle jag stanna tiden
och be dig vänta.

Medan jag vände alla blad
och läste varje rad.

Bara för att finna.

Och för att berätta för dig.

Att orden
inte finns än.

Arg tomhet.

Skrivet 27 augusti 2007.
Okänd plats.

Jag är så in i helvete förbannad.

På ingenting.

Slår intet på käften
i ett ingenting.

En frustration över så mycket
som egentligen inte finns.

Väntar på en explosion
i ett vakuum.

Ilska över inget
jag kan göra nånting åt
är den värsta.

Den är ingenting
och vill förstöra allt.

Kalaset.

Skrivet 26 augusti 2007.
Utanför Gislaved, Småland.

Du får gärna
värma dina händer mot min mage.

Du får gärna
kyssa min högra öronsnibb.

Du får gärna,
mycket gärna.

Du får gärna
vara alldeles själv i min närvaro.

Du får gärna,
mycket gärna
alltid vara här.

Ja må han leva.

Födelsedagen kom.

Och födelsedagen gick bi.
Jag lät den gå förbi.

Daniel besökte dig.
Jag tror han grät.

Själv gråter jag även ibland.
Mer sällan nu må hända.

Ibland kör du bil i min dröm.

Min present var att ge tillbaka.

Jag tror jag har börjat göra det.
Och jag tror jag kommer fortsätta.

För hösten ska bli vacker.
Och hösten ska bli rolig.
För hösten ska bli fantastisk.

För mig.
För dig.
För henne och för alla andra.

För att jag kan. Och för att jag vill.

Grattis i efterskott Pappa. Kram.

Om L.

För att du är en vanlig människa
med känslor.

För att du är en vanlig människa
som gråter.

För att du är naiv.

För att du är klok.

För att du är en vanlig människa.

Så mycket mer
än mig.