För att det bara finns en. För att det finns tusen eller en.
För att när du har funnit en och förlorat en står dig tusen åter. Fast det är tusen, någon av tusen, någon av flera och inte en. Inte en enda som redan gått dig förlorad eller en som du vunnit, funnit. En som du hunnit möta och en som du hunnit ta.
Ty du tar. Ty du får inte, du tar. En chans. Ett hjärta. En själ. Det är något du tar. Det är något du finner och tar. Det är inget som du får och inget som står dig tusen åter. De tusen åter är några andra. De är flera av många andra.
Och inte är det viktigt. Det är inte viktigt att du finner en. Det är viktigt att du är lycklig. Det är viktigt att du är levande. Det är viktigt att du ler. Det är och kan vara viktigt att du finner någon. En är inte viktigt. En är obeskrivbar och orgasm och måhända evig lycka. En är meditation och en är eufori. Fast inte viktigt.
Tusen kan släcka din törst. En kan svalka när solen står högst på himlen. Tusen kan mätta och en ger dig hunger. Tusen lyfter dig högt och tar dig överallt. En måste du bära från tid till tid. För en måste du ibland vara skugga och ibland vara sol.
En. Eller tusen. Det spelar stor roll. Det spelar en enormt stor roll. Det är inte viktigt. Det är oerhört inte viktigt. Det är avgörande. Fast det är inte nödvändigt.
Tusen är kanske bara en ursäkt. För att en kom och gick förbi.
