Så dags att återvända.
Vad hände? Hur hamnade jag här? Än mer viktigt. Var är jag egentligen?
Vi vet mig. Galen. Inte fullständigt, men tämligen. Organiserad. Till nitiskhet. Duktig. Levererar. Om ni inte väljer mig är ni galna. Fullständigt.
Snygg? Inte bara tämligen utan till perfektion. Ribbad mage? Inte en chans. Utmattad och trött? Fullständigt. Sjuk? Varit tillräckligt många gånger nu. Döende? Inte en gång till hoppas jag.
På väg? Absolut. Än mer riktat än någonsin. Företagsam? You better fucking believe it.
Ett par saker jag inte trodde skulle hända i år. Nytt företag. Wowsa! Tjej. Sort of (under construction). Dammit vad nice! Fängslad? Hoppas aldrig. Anställning och tjej och lån och hello! Fängslad? Hoppas aldrig. Sex utan kondon och barn och pappaledighet? Hoppas senare, ganska mycket senare.
Allt man kan göra är att stå där man står och försöka ta beslut. Diskutera. Tänka. Känna. Pröva. Besluta. Känna. Pröva. Tänka. Besluta om. Tänka. Känna. Bestämma sig.
Ni vill aldrig veta allt som rör sig i mitt huvud. Trust me. Öppna en ventil då och då är nödvändigt. Att öppna hela jävla tanken. No way. Ain't happenin'!
På flera sätt är det spännande att denna blogg är de första man möter när man googlar mitt namn. Det kräver försiktighet i vad jag skriver, samtidigt som det stundvis är öppet, lite för öppet. Mina vänner, jag hade velat släppa ut allt. Ge er något att tänka på. Men även jag har anställningar att tänka på.
Det enda jag kan lova er. Jag försöker respektera och jag försöker vara generös. Försöker.
Nu är tåget snart framme. Men den här resan har bara börjat.
Regards,
Kip
