Himlen gråter idag.
Miljoner tårar. Över varje by, över varje stycke land. Himlen gråter idag.
Verkligheten har aldrig varit så verklig. Livet har aldrig varit så tomt. Orden. Innan fanns alltid orden. Innan regnade orden över mig. Idag finns dem inte. Himlen gråter idag.
Hans panna var så kall. Hans ansikte var så fridfullt. Liv. Det fanns liv där. Hur kan något så blekt vara så livfullt? Kan kan livet plötsligt finnas och sen inte finnas mer?
Hans nummer kommer aldrig mer att ringa i min telefon. Pappa. Vad vill du idag Pappa? Tack, jag mår bra Pappa. Vi ses till sommaren Pappa.
Det kommer att bli bra, viskade jag i hans öra igår. Jag tror han hörde mig. Mina hörlurar med hans musik la jag på hans öra igår. Jag tror han hörde. Jag ville visa bilderna på hans barnbarn. Hans första barnbarn. Vi berättade för honom. Jag tror han hörde. Farfar. Du har blivit farfar.
Himlen gråter idag.
Miljoner tårar. Landar på marken. Landar på kudden. Klibbar sig fast längs kinderna. Viner över vindrutan. Miljoner och åter miljoner.
Du har levt dina 80 år på 60 sa Micke. Jag hoppas du känner det så. Jag hoppas du känner det så. Jag hoppas du känner det så.
För ditt liv är slut. Inte minnet. Inte musiken. Inte all vänskap, all kärlek, all omtanke. Bara ditt liv. Det tog slut i morse.
Bara sådär.
(jag vill svära)
Så faller ibland ett lugn över mig. En ro. Att du inte fick lida. Att vi slapp se dig lida. Att du fick somna in i ett lugn. Bara somna in, som om det var en söndags eftermiddag och du vilade på soffan. Det är så jag vill tänka på dig. När jag såg dig idag. Att du vilade.
Jag ska tänka på dig.
Jag ska alltid tänka på dig.
Vi kommer alltid att tänka på dig.
Men idag gråter vi.
Idag gråter hela världen. Miljoner tårar faller till marken. De är för dig Pappa.
Bara för dig.
Förlåt att jag glömde säga det. Men jag älskar dig.
Jonte.
