Nu.

Kärlek en sekund,
eller fem eller sju.

Jag borde älska den kärlek
som var.

Om så en
eller fem eller sju.

Fast jag lever nu.

Och bara nu
kan kärlek vara.

Inte fram
och inte bak i tid.

Inte fem eller sju.

En sekund.
Sen en, sen en.

I varje stund en.

I varje stund älskar jag
kärleken nu.

Sen nu. Sen nu.

Viska henne.

Och hennes namn är kärlek.

Och hennes namn viskas
i denna stund.

Hennes namn är kärlek
och vi har mötts förut.

Och hennes namn är kärlek.

Och hennes namn ropas
i denna stund.

Hennes namn är kärlek
och vi kommer mötas igen.

Skrika.

Jag vill springa
genom tåget.

Jag vill rusa
genom hela tåget.

Sparka upp dörren
och hänga ut genom den
i tvåhundra kilometer i timmen.

Kasta mig ut
och flyga
genom det mörka landskapet

Regn som slickar min kropp
precis nedanför molnen

Gräset som piskar
precis ovanför marken

Hela vägen hem till
min balkong.

Där jag landar och
tänder en cigarett.




Och börjar om igen.

Andas ut.

Ord finns i miljoner.
Ord finns för det mesta.

Ord kan beskriva känslorna.
Ord kan beskriva hur jag tänker.

Fast det behövs så många ord.
Fast det behövs för många ord.



Fast ord är inte luft.

Och jag tror
att du kan behöva ett andetag.



Jag håller andan ett tag.

Om du vill kan vi flyga.

- Jag vill att någon ska komma och ta mig med storm! säger du.

- Och i väntan på det? frågar jag.

- Jag vill att han ska komma in på mitt kontor en dag och bara lyfta mig ur min kontorsstol! svarar du.

- Det är klart att han ska, svarar jag.

Han ska bära dig ut till en park där det ligger en filt och en flaska champagne och druvor och ost, fast han går bara förbi det där och tar dig till en eka som han kan ro dig runt i sjön med, fast han går förbi den också och plötsligt, bara plötsligt upptäcker du att ni inte längre går på marken, utan ni flyger ovanför marken och du ser alla hus och alla människor och förstår att detta är stormen och detta är kärleken och detta är du och han och nu kommer allt bli bra, bättre än bra, bättre än lycka, bättre är kärlek, bättre än himlen och universum!

Och när du tittar upp från marken och husen och människorna och bussarna och båtarna och ser en fågel flyga förbi bara precis vid ditt öra så tittar du upp och då tittar han upp och han tittar på dig och han ler och du ler och då kysser ni varann och plötsligt finns inget annat förutom Precis Just Nu.

- Vi kan ta er med storm, säger jag.
Ni måste bara lyfta era vingar och vilja flyga.

- Jag måste in till stan, svarar du.

- Kom ihåg att sätta på dig dina vingar
innan du går ut genom dörren, viskar jag.

Stormen kommer när du minst anar det. Var beredd på att flyga.

Icke desto mera sant.

Icke desto mera sant,
icke desto mera sant är det

att känslan jag har
för stunden

är oemotståndlig.


Icke desto mera sant,
icke desto mera sant är det

att människorna jag möter
på kvällen

är oemotståndliga.


Skönheten
kommer från deras läppar

och är orden,
de faktiska orden,
och inget annat än orden.


Icke desto mera sant är att

orden

är varför jag älskar er.

Stängda ögon.

Det är inte
att jag är rädd för att vara ensam.

Det är i alla fall inte vad jag tror.

Det är att du ser mig
och inte vill titta tillbaka.

Lansering nya hemsidan: www.kipowsky.se

Mina vänner.

Idag lanserar jag min nya hemsida: www.kipowsky.se

Kipowsky - Producent och konferencier.

Som så.

En vän frågade mig idag,
om hur hon ser ut.

Du vet precis i början av hösten,
när det fortfarande är ganska varmt.

Och träden målar om sig
till gult och orange och rött.

En ljummen vind
blåser alldeles lätt i ditt öra.

Och så doften,
när regnet precis slutat falla.

Precis så, svarade jag.

Precis så.

Nu.

Spontanitet.

Är min egen gåva till mig själv.

Blixtkär.

Jag skulle svepa med dig av bara mina ord.

Jag skulle omfamna dig med endast min blick.

Jag skulle ta din hand och hålla den väldigt lätt i min.


Fast jag sa allt utan att hinna börja tala.

Och jag hoppas du förstod.
Att jag blev kär i dig innan du ens hann yttra ditt namn.