Som så.

En vän frågade mig idag,
om hur hon ser ut.

Du vet precis i början av hösten,
när det fortfarande är ganska varmt.

Och träden målar om sig
till gult och orange och rött.

En ljummen vind
blåser alldeles lätt i ditt öra.

Och så doften,
när regnet precis slutat falla.

Precis så, svarade jag.

Precis så.

Nu.

Spontanitet.

Är min egen gåva till mig själv.

Blixtkär.

Jag skulle svepa med dig av bara mina ord.

Jag skulle omfamna dig med endast min blick.

Jag skulle ta din hand och hålla den väldigt lätt i min.


Fast jag sa allt utan att hinna börja tala.

Och jag hoppas du förstod.
Att jag blev kär i dig innan du ens hann yttra ditt namn.