Enkelt som fan.

Men för helvete!

Kan jag bara sluta få ångest över små menlösa beslut i livet?

Kan jag bara börja på vilken jävla kurs som helst på högskolan utan att få ångest om hur det kommer påverka resten av mitt liv?

Kan jag bara få göra vad som helst utan att det spelar någon roll? Ahh!

Måste allt vara så jävla genomtänkt hela tiden?!

Vill.

Vad är skillnaden mellan att vara ivrig och att sakna tålamod?

Jag visste.

Jag vet allt.

Ibland vet jag allt. Hur allt hänger ihop och varför och på vilket sätt. Jag vet hur jag känner och jag vet vad jag tycker och vad mitt liv vill med mig och jag med det.

Ibland vet jag allt.

Så sitter jag där och vet och trivs väldigt bra med livet. När en person vackrare än allt jag någonsin sett plötsligt går förbi.

Sen vet jag plötsligt ingenting.

Svensk-svenskar.

Det uppmärksammas i TV och tidningar att det pågår ett stort krig på flera fronter i Somalia.

Enligt dessa vet inte UD hur många svensk-somalier det befinner sig i det krigshärjade landet. Vilket får mig att fundera över vad som skiljer svenskar från svensk-somalier.

Hur ser man skillnad på dem?
Hur ser UD skillnad på dem?
Hur ser TV och tidningar skillnad på dem?

Och ifall man skulle upptäcka att det fanns fem svenskar i Somalia - betyder det att inga svensk-somalier finns där?

Jag undrar hur många tysk-svenskar och frankrike-svenskar det finns?

Traditionellt julrim.

Vår familj har en tradition. Julrim.

Jo, visst vet väl även en sån som jag att rim hör julen till och stim likväl. Så i vår familj, fast det är verkligen vår akilleshäl.

Rim skriver vi. Det ska väl nästan sägas ha gått till fanatism. Inte en klapp skonas från rad på rad på rad som är tänkt att göra recepienten glad, så vi sitter här dag efter dag efter dag.

Och tomten kommer med sitt vita hår, även om den yngsta av oss redan passerat nitton år. Fast för ett par år sen var förvisso tomten lite mer reggae-gult-grönt-svart-yo-yo och håriga lår.

Den tjugofjärde varje år kommer han och läser, medan vi sitter och jäser. Rim på rim på rim på rim på rim på.... ahhhh!! Timmar av olika rim för alla jävla pjäser!

Nu har storebror barn och lillebror växt upp.
Vi ska fira julen hos min svägerskas syster-yster.

Tjugo personer kan väl inte sitta och läsa rim med lupp?
Fast samtidigt - utan rim kanske julen blir dyster?

Så ifall svägerska med sina kusiner och fastrar snabbt vill bli klar med rubb och stubb, så tror jag vår familj sätter oss i ett hörn och har en egen rimläsarklubb.

För jul utan rim är väl nästan kriminellt...

- - - - - - - - - -

Ha ha! Hoppas jag inte skriver såhär, när jag skriver boken som jag tänkte skriva någon dag.

Kram och God Jul och Glad Hanukkah på er alla!

Banka lite bara.

Solpanelerna på Internationella Rymdstationen vill inte fällas ihop, utan har fastnat halvvägs.

För att få loss dem satte man den tyske astronauten på en träningsapparat och lät honom köra på för fullt - det får nämligen Rymdstationen att skaka och tillika panelerna.

Det hjälpte inte, så vid nästa rymdpromenad ska astronauterna banka lite på panelmotorn.

Visst är det underbart att även i miljardteknikprojekt ska det till att slå litegrann på saker så funkar dem.

DN Artikel

Viljelös.

"Jag ville aldrig blir SSU-ordförande" skriver Anna Sjödin när hon avgår.

Ingen av de nominerade människorna vill bli ordförande i moderpartiet.

Är det ingen som vill något längre?

Tyska jobb.

En tysk partiordförande skrek åt en skäggig man att raka och tvätta sig, efter att ha blivit provicerad av densamme. Om han gjorde det skulle han säkert ha ett jobb inom tre veckor.

Sagt och gjort, mannen har rakat sig och väntar nu på att partiordföranden ska hålla sitt löfte.

Humor.

DN artikel 1
DN artikel 2

Menlösa tankar.

Jag gör menlösa ting.

Spenderar meningsfull tid på ingenting. Ägnar timmar och timmar åt att tänka på helt fel saker eller i alla fall fel perspektiv på de rätta.

Gudarna ska veta att jag inte är ensam om det här. Oh, nej, vi är många.

Jag stannar ständigt upp i tillvaron och börjar fantisera. Tar stunden, sekunden, platsen, människorna, så som det är och försvinner någon annanstans.

Kanske är jag trött, mycket trött.

Lusten, är det något man behöver jaga. Hitta. Jaga fatt på.

Hmm... Jag är nog väldigt trött och borde nog skriva en annan dag. Ha ha!

Kram alla sköna och vackra människor.

Andra livet.

Det är på nätterna.

Det är på nätterna det börjar. Det andra livet. Jag har otroligt svårt att beskriva den här känslan. Den är mycket lugn. Den är mjuk. Jag är mitt eget och ingenting binder mig till något annat. Ändå är jag en del av något.

När jag tittar mig runtomkring, tittar inte på riktigt utan känner av min omgivning, så finns dem där. Alla själar, levande själar - mina vänner och grannar, min familj och de jag aldrig har träffat. Åt alla håll finns dem där. De är också lugna. De är inneslutna i en kokong av lugn, precis som jag.

Alla de här sakerna. Runtomkring mig. Som ligger på mitt skrivbord. Mitt skrivbord. Min stol. Mitt golv i min lägenhet. De måste vara hundratals. Tusentals. Vem har rört tablettasken med mina halstabletter. Vem har rört kick-bollen som liknar en fotboll, som jag aldrig använt. Som jag köpte på en mack i Småland. Som jag aldrig använt. Den ligger på tejprullen som ligger på en plastbit från något, jag minns inte vad den tillhör.

Alla de här sakerna. Som alla de här själarna har rört.

På något sätt är de i rummet. Inte fysiskt, inte ens andligt. Men de har gett mig, rört mig, rört dem, sett dem, skapat dem, tänkt på dem, skrivit dem, ritat dem, byggt dem, hatat dem. Älskat dem. Sakerna som finns här kommer från någonstans.

Jag är inte säker på hur jag ska beskriva den här känslan.

Men trots att jag är väldigt ensam. I den här andra världen. Det här andra livet. Så känner jag alla andra nära, betryggande nära.

Och jag vet inte om jag vill stanna kvar här, bara känna en stund till.

Eller lämna den. Och krypa ner i min säng. På andra sidan väggen i en plats där jag - tyvärr - är riktigt ensam. Men i alla fall får sova.