Ikväll.

Jag försöker alltid tänka på att det finns personer som har det sämre än jag.

Ibland hjälper det inte.

Ett par kapitel.

Inga nya dikter eller struntprat idag.

Däremot ett par nya kapitel på Min bok.

(de hänger inte ihop på något sätt. än.)

Mera nöjd.

Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.

Kyss.
En lätt kyss.

Mer behöver jag inte.
Nöjd.

Jag är alldeles nöjd.
Med en lätt kyss.

Mer.
Klart jag vill ha mer.
Vem vill inte ha mer.

En lätt kyss.
En nöjd kyss.
Är bara början.

Två korta.

Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.

Det är bara ett steg bort.
Bara ett steg hit.

Ska du eller jag?


Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.

Kan inte jag få vara dina händer i ditt hår?

Här.

Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.

Det leendet.
Finns ingen annanstans.

Vänta och se.

Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.

Allt jag kan göra är att skriva. Om och nytt och om igen.
Tills det blir rätt. Tills det blir bra.

Det enda jag kan göra är att skriva.
Om dig. Om oss. Om andra. Om mig.

Om och nytt och om igen.
Tills jag hittar rätt.

Allt jag kan göra är att se på dig.
Om och nytt och om igen.

Tills du ser tillbaka.

Det enda jag kan göra är att se på dig.
Och tänka på dig. På oss. På andra på mig.

Om och nytt och om igen.
Tills jag ser att du ser tillbaks.

Tills du ser tillbaks.
Om och nytt och om igen.

Sitt här.

Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.

Du bara du. Bara bara du ser mig just nu.
Bara nu ser du mig och jag hoppas du ser mig.

Just här. Bara bara här. Jag vill alltid vara här.

Där du ser mig.
Bara vara här där du ser mig. Just nu.

Sitt kvar. Bara sitt kvar där jag ser dig.
Där du ser att jag ser dig.
Bara sitt bara kvar. Sitt alltid kvar där.

Sitt bara bara kvar där.

Tills du kommer hit.
Och sitter kvar. Bara bara sitter kvar.

Hos mig.

Krav.

Skrivet 12 maj 2007.
Göteborg.

För att hålla mig. Krävs så mycket.
För att hålla mig. Förtrolla mig. Krävs så mycket.

För att röra mig. Beröra mig. Krävs så mycket.

För att nå mig. Behöver du vilja.
För att nå mig. Förstå mig. Behöver du vilja.

För att älska mig. Förälska dig. Behöver du vilja.

Inte för att jag vill kräva så mycket.
Inte för att jag kräver så mycket.

Ändå krävs så mycket.

Kantklippt lugg.

Skrivet 11 maj 2007.
Göteborg.

Jag vill berätta för dig om dina händer.
Och jag vill berätta för dig om din själ.
Om dina händer som jag tror vet så mycket och känt på så mycket och kan skapa och forma.
Hur dina händer berättar om din själ.

Jag vill berätta för dig om ditt leende.
Och jag vill berätta för dig om din kärlek.
Om ditt leende som jag aldrig ska ta för givet och alltid alltid ger mig allt jag behöver.
Hur ditt leende är din kärlek.

Och jag vill berätta för dig om din kantklippta lugg.
Hur mycket jag gillar din kantklippta lugg.

Och att jag vill röras av dina händer och se din kantklippta lugg och kyssa ditt leende.

Jag vill berätta detta.
Och jag vill göra detta.

Och jag hoppas att du vill.
Jag vill att du vill.

Får jag berätta det här för dig?

Tre korta.

Skrivet 11 maj 2007.
Göteborg.

Det är alltid lika spännande. Ett tomt vitt papper.
Där jag bestämmer varje streck varje punkt och kladd.

Ett ord formas i mig.
Flera ord växer i mig.

Och ibland väljer jag att skriva ner dem.

På mitt. Tomma. Vita papper.




Skrivet 11 maj 2007.
Göteborg.

När du ler.
Kan jag. Inget. Annat. Göra.
Än just. Precis. Det.


Skrivet 11 maj 2007.
Göteborg.

Jag är bra.
Jag är så jävla bra.
Jag är in i helvete bra.

Bara så du vet.

Tanke och vrål.

Skrivet 10 maj 2007.

Att bara vara naturligt bra på någonting.
Jag undrar om det finns.

Att bara ställa upp ett stafli med en duk. Och måla.
Jag undrar om det går.

Mitt sätt att tänka och vrida och stryka och ändra.
Mitt sätt att kasta och tappat lusten och finna den igen.
Jag undrar om det är så alla gör.
Eller om jag bara saknar talangen. Och måste jobba mer.

Kanske jag kan.

Jag har bara inte lärt mig hur än.




Skrivet 10 maj 2007.
Café i Göteborg.

Ahhh!

Nu måste jag springa ut, bara ut och ut i regnet med utsträckta armar och bara fram åt alla håll och andas in all stadens luft djupt djupt ner i mina lungor och skrika, bara vråla ut all denna insprängda kraft från min kropp.