Gummiband.

21 juli, 2008.

En dag när hämningarna släpper kommer ni att få läsa en helt annan historia än den jag har förtäljt för er fram tills nu, mina vänner och er jag egentligen inte tycker så mycket om. Det är ett gummiband som håller mig fast, som tillåter mig att sträcka ut en arm eller småsparka med mina tidiga så spinkiga ben. Nu är de lite större och kunde varit starkare, men jag tror att gummibanden har fått mig att sluta försöka. De borde fått den envise att sparka hårdare och hårdare, bli starkare och starkare och kanske en dag töja dem till den gräns att de går av. Inte jag. Inte längre. Jag har inte orkat. Inte alls haft någon som helst lust.

Ni kan få läsa mycket, mina vänner och er jag egentligen inte tycker så mycket om. Tankar ni säkert själva bär på eller ord som ni aldrig tagit i er mun eller knappt så långt som fram till pannloben. Och jag undrar om ni är redo för dem. Och jag undrar om jag är redo för dem. Och jag undrar om de ens borde lämna mina läppar, lämna mina fingrar, lämna mina papper och datorskärmar.

Och jag undrar om ni kommer bry er överhuvudtaget.

Vad bryr jag mig? Det är bara ord. Som jag tänker kasta ut i världen och ifall de landar på någon plats framför er kanske ni väljer att titta, om de landar framför er kanske ni väljer att läsa och om de landar framför er kanske ni väljer att tänka dem och om ni väljer att göra det så är det redan försent.

Vad bryr jag mig? Det jag vill är att ställa mig framför er och ropa ut mina ord. Nej, det jag vill göra är att ställa mig framför er och skrika ut mina ord. Nej, det jag vill göra är att krypa upp bakom er och sätta munnen framför ert öra och välta er med mina ord. Dra upp er och välta er igen. Jag kommer ropa tills marken skälver och ni ramlar och jag hjälper er upp igen. Och jag kommer ropa tills orden blir vindar och ropa tills orden blir stormar och när ni välter hjälper jag er upp igen. Mina ord ska bli regn och mina ord ska bli skyfall och när de har sköljt bort er så hämtar jag tillbaka er igen. Och när ni har fått nog viskar jag i ert öra att allt är bra. Allt är bra. Allt är bra.

Fast jag tror inte ni är redo. Jag undrar om ni kommer bli redo. När ni är redo så finns jag här. Strax bredvid ert öra. Försök inte hålla i er. Det kommer inte hjälpa.

Snart kommer jag.

Citat L.

Gårdagens bästa citat.
10 juli 2008

"Oj, får jag en puss till - du smakar nästan snus!"

Här är mitt inre. Igen.

En av de mera negativa aspekterna av amnesi är de få tillfällen då man väljer att vända sig till sin älskade och fullständigt öppna sitt hjärta, berätta något från det innersta av rum och blotta sig med halsen mot spetsen av spjutet, för att strax bli informerad om att man berättade samma sak för två veckor sedan.

Surfa på stan.

Lämna hus och hem!

Ta med din laptop ut på stan!

För att mobilt bredband suger så har jag samlat alla Skype Zones i Stockholms Stad. Spara på mobilen, skriv ut på papper, memorisera och arbeta aldrig mer hemifrån. Inte i sommar i alla fall.

Här är hela listan på Kipowsky.se

Glad sommar önskar Kip