Min bok.

"Börja bara skriva" sa en vän till mig.

Han är manusförfattare och vet vad han pratar om. Vi hade ett samtal på Carmen häromdagen och jag berättade att jag ville skriva en bok. Vad den handlar om och hur den slutar vet jag inte, och jag har länge försökt hitta vad jag ska skriva och hur jag ska börja.

"Börja bara skriva" sa han. Sen om det blir något eller om du kastar det eller om du senare hittar det och använder det eller allt bara är skit. Så börja bara.

Ibland är det inte ens halva kapitel och ibland kommer det vara fullständigt tokigt. I skrivandets stund är det bara precis just det. Så läs eller läs inte. Det är helt upp till dig.

min-bok.blogspot.com

Glädjetårar.

Magen gör ont och jag måste le. För jag måste le och världen är full av ting att le för.

Jag hostar lungorna och hostar ut lungorna. Och skrattar så jag skrattar ut lungorna. För jag måste skratta och världen är full av ting att skratta åt.

Sitter på min rumpa och måste gå på toa varje gång jag reser mig och det måste jag ju skratta åt. För det är humor, så fantastisk humor, sån humor att inte kunna resa sig upp annat än för att rusa till toan.

Ni måste se det, för om ni ser det är det tragiskt och varför vill du leva tragiskt. Inte tragiskt. Inte vill du leva med tragik. Inte vill jag leva med tragik. Så jag väljer att leva med humor.

Det är ett val att le åt det onda. Det är ett val att slänga in ett skratt med hostan.

Det är inte ett val att sitta på min rumpa. Ändå, medan jag gör det, och blickar, snett blickar åt toalettdörren väljer jag att fylla resten av min kropp med glada tankar och idéer.

Och det som är skit är inte mitt val. Det är så inte alls mitt val.

Det är bara mitt val hur jag väljer att se på det.