Magen gör ont och jag måste le. För jag måste le och världen är full av ting att le för.
Jag hostar lungorna och hostar ut lungorna. Och skrattar så jag skrattar ut lungorna. För jag måste skratta och världen är full av ting att skratta åt.
Sitter på min rumpa och måste gå på toa varje gång jag reser mig och det måste jag ju skratta åt. För det är humor, så fantastisk humor, sån humor att inte kunna resa sig upp annat än för att rusa till toan.
Ni måste se det, för om ni ser det är det tragiskt och varför vill du leva tragiskt. Inte tragiskt. Inte vill du leva med tragik. Inte vill jag leva med tragik. Så jag väljer att leva med humor.
Det är ett val att le åt det onda. Det är ett val att slänga in ett skratt med hostan.
Det är inte ett val att sitta på min rumpa. Ändå, medan jag gör det, och blickar, snett blickar åt toalettdörren väljer jag att fylla resten av min kropp med glada tankar och idéer.
Och det som är skit är inte mitt val. Det är så inte alls mitt val.
Det är bara mitt val hur jag väljer att se på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar