15 december 2007

What the fuck en sueco.

Jag söker
efter ett bra
svenskt
ord

för Fuck you.

Förslag mottages
med tacksamhet.

04 december 2007

Sanna tåget hem.

Det finns personer som gärna berättar att det finns några sanningar i livet och själv har jag säkerligen varit en av dem en gång i tiden. Numera tänker jag såhär: Jag gör vad jag gör och jag säger vad jag säger - och summan av allt detta blir min sanning.

Detta måste betyda att någon annan har en helt annan sanning än min och på en livstid blir det för närvarande runt sex miljarder längre eller kortare sanningar. En himla massa sanningar helt enkelt och bland dessa finns det säkert ett många likadana och säkerligen ett stort antal som överlappar varandra.

Att däremot berätta för mig sanningarna i livet och påstå dem som gällande för varje levande person - det kräver verkligen sitt ego. Jag bugar och säger tack, men nej tack.

På ett tåg befinner jag mig och det är sant. Det är på väg mot Stockholm (oh, du huvustad, du vackra och så oerhört oändliga) och det är också sant. Förutom för de stackarna som sitter på andra sidan vagnen och åker baklänges. De är ju faktiskt på väg FRÅN Stockholm - fast baklänges åt andra hållet. Något annat kan ju inte vara sant, eller hur!

Kärleken är alltid något som brukar drabba mig tåget. Någonstans i ett säte - på väg antingen till eller från dit jag ska - sitter en intressant tjej med ett ansikte så nyfiket och givetvis med tillhörande attraktiv kropp. För mig är förälskelsen sann, i alla fall så länge resan varar. Och sitter hon baklänges på andra sidan mitt emot så känns det som att vi liksom åker mot varann hela tiden, fast galaktiskt sakta. Varje gång hennes blick halkar över mot mig tar vi ett långt ljushopp närmre.

Hennes sanning däremot kan ju vara så väldigt annorlunda och tycka det är ganska skönt hur vi sakta, men ack så säkert åker längre och längre ifrån varann. Och när mina ögon som vanligt stirrar på henne känner hon hur den lilla kontakt som en gång fanns slukas av ett mikroskopiskt starkt svart hål - och det känns ju bra för henne. I hennes sanning är det bara trevligt.

Idag dock - ingen sådan kontakt. Så skönt. Mysigt som det är att njuta av en annan persons närvaro så blir det ganska beklämmande trist och trångt i det där svarta hålet ibland. Så jag ler och fortsätter resa framåt.

Snart är jag hemma. Det är sant.

(jag ska ärligt tala säga att jag inte någon aning har om vad denna texten betyder - men det var skönt att få skriva lite)