Först tänkte jag skriva om dvala, en slags vinterdvala som omfamnat mig den senaste veckan. Den har kanske smittat av sig från min kära kombo som varit trött den senaste tiden, men jag vill tro att jag sakta i sinnet omvandlas till en stor mysig björn som bara förbereder sig för vintern som väntar runt hörnet. Faktum är att den redan visat sin närvaro med några miljontals snöflingor som föll över Botkyrkas berg och dalar häromdagen. Idag har moster Nimbus spolat bort allting, så vi låter detta ämne vänta till den riktiga vintern är över oss.
Istället ska vi i afton hylla värktabletten. För drygt tre månader sedan lät jag ett par skickliga kirurger via ett enkelt snitt på 20 centimeter rakt över min vackra mage avlägsna cirka en och en halv meter av mitt magsystem. Det var en tämligen onödig bit i slutet, vars egentliga uppgift är att ge vätska och salt åt kroppen. Sen är ju vatten och saltets funktion att hålla vätskebalansen ganska avgörande för liv, men resten av kroppen har en otrolig förmåga att lära sig ta över dessa funktioner. Så hurra hurra även för kroppen!
Som ni förstår kan detta lilla ingrepp skapa viss irritation, lite kliande och ibland en oehört jobbig smärta. Vi ska inte överdriva. Det är långt ifrån sådan smärta man kan uppleva ifall ett av ens ben sakta skulle slitas av höften eller för den delen båda benen samtidigt. Inte heller kan smärtan liknas vid ett mindre slag mot sola plexus eller en hård och bestämd spark mot en mans genitalier. Jag använder ordet smärta i sin mildare variant och som ni börjar förstå av obegripligheten i detta senaste stycket har jag just nu svalt inte mindre än tre tabletter för att helt ta denna måhända milda, men jobbiga smärta. Hurra för värktabletter!
Läkarna var nog smarta som inte gav mig ett starkare preparat än det morfinliknande Dexofen jag på doktorns uppmaning blandar upp med Panodil. Annars hade dagens blog varit helt oförståelig - alltså skrämmande nära det du precis har läst.
Jag hoppas vi ses igen. Om inte, så förstår jag och önskar dig ett långt och lyckligt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar