25 november 2005

Tangon

En gång, för inte så länge sedan egentligen, blev jag kär i en tangodansande kvinna. Till vänster gick alltid de vackra. Varje gång mina ögon landade, stirrade, naglades fast vid en fager person i det numera avlägsna Skarpnäck var alltid en sak helt säker. Ovan rulltrappan var det jag som gick till höger och det sköna försvann vänsterut.

Det fanns egentligen inte så mycket åt det hållet. Ett sunket Konsum och en invandrarbutik som sålde annorlunda kryddor. Så jag gick sällan ditåt, men förstod att det var där dem fanns. Kvinnorna. Långa och ståtliga eller korta och söta, det spelade det ingen roll, men högerut längs Skarpnäck allé spatserade dem aldrig. Jo, en riktigt sexig tjej med hes röst som arbeta med ICA precis där jag bodde, men hon hade en pojkvän sedan dinsoauriernas tid så in till hennes hjärta kunde inga flirtar nå.

Det var en tango som tog mig dit första gången. Egentligen var det konstigt att vi inte hade träffats mycket tidigare. Vi bodde längs samma gata i tre år, ändå var det först när jag skulle flytta som vi möttes en sommar... Jag tror det var en sommar. Jag tror det var i en trädgård. Vid en spaljé som jag snickrat ihop till en kvinna som varit teaterlärare åt denna unga, vackra varelse. Hennes mor är bästa vän med denna teaterlärare, som jag själv har förmånen att känna sedan några år tillbaka. Ändå var det först nu vi möttes. Jag och denna tangodanserska.

Jag föll. Ner på biblioteket föll jag och lånade säkert hundra, om så inte så i alla fall fyra böcker om tango. Tre skivor köpte jag. Böckerna glömde jag lämna tillbaka och fick betala 300 kronor per bok. Den ena skivan lyssnar jag på precis just nu. Tangon är känslor så öppet att man inte kan undvika dem. Inte kan gömma sig för dem.

Det är inget jag ångrar. Det finns lite jag ångrar. När hon såg mig falla var hon snabb med att förklara att hon tyvärr inte fanns där för att ta emot mig. Hon fick mig att släppa taget och jag föll i gatan. Men utan ånger. Med huvudvärk och tårar var jag tacksam för hennes direkta ärlighet.

Vi fikade för några månader sedan. Hon är förlovad. För alltid någon annans. Men hon visade mig en glimt av tangon. En glimt av den totala öppenheten, den absoluta nakenheten. Att bara våga utan en tanke på konsekvenserna.

Tack.

Inga kommentarer: