Morgonen är vacker. Om jag får lov att kalla det morgon kvart i tolv denna milda söndag. Snön smälter utanför, den första snön denna höstkant i vilken vintern nalkas.
Skönhet kommer i många former och vi känner igen det som skönhet utan några egentliga logiska förklaringar. För mig är skönhet något som kan ge mig både ro bortom de starkaste läkemedel och upphetsning vildare än den galnaste vargstam. När vi finner oss själva utom kontroll och utan förståelse för vad som egentligen händer med oss, inuti oss.
Solens strålar stärker oss i våra kroppar och i våra sinnen. Det är till och med livsnödvändigt, inte ens den bästa av artificiella solar skulle kunna ge oss allt vi behöver. Inte heller skulle vi kunna leva, jag skulle inte kunna leva utan...
Telefonen ringer. Påminner mig om att verkligheten inte bara knackar på dörren. Den sitter bredvid mig, håller sin hand på min axel och berättar för mig att livet till lika stora delar består av lycka som av svåra stunder.
Men igår var inte en svår dag. Igår var en härlig dag. Igår fanns en skön kväll. Jag fick umgås med de härligaste av människor, med den härligaste av människa. Det var gårdagens lyckliga stund, precis som den varma solen som bländar mig genom vardagsrummets fönster är dagens. Och vem vet, om inte dagen för med sig flera.
Idag är det söndag i Alby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar