En sak ångrar jag. Det jag sa. Det jag gjorde. Vad jag inte gjorde. Det jag aldrig vågade. Något jag försökte ta tillbaka, när det sedan länge var försent.
Vad jag aldrig lyckats släppa.
För det kliar i kroppen av saknad.
Är det en fantasi? Ett varmt, mysigt täcke av kärlek som ska visa sig vara drömmar? Jag hoppas inte.
Jag hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar