20 november 2006

Jag finns.










Man kan ju inte springa omkring och liksom inte finnas.

Så inspirerad av min bloggande omvärld är det dags för också mig att visa mitt anlete för världen. Ack ock ve - det finns så många sidor att visa, men låtom oss mjukstarta.

Kära vänner, bli ej rädda.
Även om det må se ut är icke barn min främsta föda.

Fast, en tå skulle givetvis kunna slinka ner - i fall det är fest!

1 kommentar:

carl-richard sa...

Mannen med de många ansiktena... Trevligt att träffa honom igår!