av mitt forna jag.
En egen tomhet
som jag vandrar runt med.
Ett gammalt klister
som inte vill släppa taget.
Tid säger ni.
Tiden ska pånyttföda mig.
Så igen, som många gånger förr.
Fast jag vet inte om jag orkar.
Jag vet inte om jag orkar denna gång.
Skalet har blivit allt för familjärt.
Och jag orkar inte en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar