Det är inte något jag kan förklara än. Kanske det är och kommer alltid vara såhär. Kanske det går att förändra.
Kanske blir snart nu och kanske blir snart inte lika många så som de är.
Ni förstår inte. Ni behöver inte förstå. Kanske ni behöver acceptera.
Ni kanske inte vill acceptera och om så behöver ni vänta. Eller gå. Stanna till alla snart tar slut eller gå i acceptans att de kanske aldrig gör så.
Jag har hopp. Inte lika mycket som förut, fast ändå tillräckligt för att vänta.
Hur mycket hopp har ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar