Längst ned på listan. Allra längst ned. I botten.
Så långt ned på botten man överhuvudtaget kan ta sig. Eller bli placerad.
Där är jag. På nedre botten - nej - i källarvåningen av hennes lista.
Hennes blogglista.
Det är dags att rycka tag i själen, dra upp sinnet, kasta fram visionerna, hosta upp de djupt inrotade frågorna, bita fast i tåget av stål som fort utav helvete drar fram över nätets vidder.
Att lämnas kvar är inget alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar