Jag söker
efter ett bra
svenskt
ord
för Fuck you.
Förslag mottages
med tacksamhet.
15 december 2007
04 december 2007
Sanna tåget hem.
Det finns personer som gärna berättar att det finns några sanningar i livet och själv har jag säkerligen varit en av dem en gång i tiden. Numera tänker jag såhär: Jag gör vad jag gör och jag säger vad jag säger - och summan av allt detta blir min sanning.
Detta måste betyda att någon annan har en helt annan sanning än min och på en livstid blir det för närvarande runt sex miljarder längre eller kortare sanningar. En himla massa sanningar helt enkelt och bland dessa finns det säkert ett många likadana och säkerligen ett stort antal som överlappar varandra.
Att däremot berätta för mig sanningarna i livet och påstå dem som gällande för varje levande person - det kräver verkligen sitt ego. Jag bugar och säger tack, men nej tack.
På ett tåg befinner jag mig och det är sant. Det är på väg mot Stockholm (oh, du huvustad, du vackra och så oerhört oändliga) och det är också sant. Förutom för de stackarna som sitter på andra sidan vagnen och åker baklänges. De är ju faktiskt på väg FRÅN Stockholm - fast baklänges åt andra hållet. Något annat kan ju inte vara sant, eller hur!
Kärleken är alltid något som brukar drabba mig tåget. Någonstans i ett säte - på väg antingen till eller från dit jag ska - sitter en intressant tjej med ett ansikte så nyfiket och givetvis med tillhörande attraktiv kropp. För mig är förälskelsen sann, i alla fall så länge resan varar. Och sitter hon baklänges på andra sidan mitt emot så känns det som att vi liksom åker mot varann hela tiden, fast galaktiskt sakta. Varje gång hennes blick halkar över mot mig tar vi ett långt ljushopp närmre.
Hennes sanning däremot kan ju vara så väldigt annorlunda och tycka det är ganska skönt hur vi sakta, men ack så säkert åker längre och längre ifrån varann. Och när mina ögon som vanligt stirrar på henne känner hon hur den lilla kontakt som en gång fanns slukas av ett mikroskopiskt starkt svart hål - och det känns ju bra för henne. I hennes sanning är det bara trevligt.
Idag dock - ingen sådan kontakt. Så skönt. Mysigt som det är att njuta av en annan persons närvaro så blir det ganska beklämmande trist och trångt i det där svarta hålet ibland. Så jag ler och fortsätter resa framåt.
Snart är jag hemma. Det är sant.
(jag ska ärligt tala säga att jag inte någon aning har om vad denna texten betyder - men det var skönt att få skriva lite)
Detta måste betyda att någon annan har en helt annan sanning än min och på en livstid blir det för närvarande runt sex miljarder längre eller kortare sanningar. En himla massa sanningar helt enkelt och bland dessa finns det säkert ett många likadana och säkerligen ett stort antal som överlappar varandra.
Att däremot berätta för mig sanningarna i livet och påstå dem som gällande för varje levande person - det kräver verkligen sitt ego. Jag bugar och säger tack, men nej tack.
På ett tåg befinner jag mig och det är sant. Det är på väg mot Stockholm (oh, du huvustad, du vackra och så oerhört oändliga) och det är också sant. Förutom för de stackarna som sitter på andra sidan vagnen och åker baklänges. De är ju faktiskt på väg FRÅN Stockholm - fast baklänges åt andra hållet. Något annat kan ju inte vara sant, eller hur!
Kärleken är alltid något som brukar drabba mig tåget. Någonstans i ett säte - på väg antingen till eller från dit jag ska - sitter en intressant tjej med ett ansikte så nyfiket och givetvis med tillhörande attraktiv kropp. För mig är förälskelsen sann, i alla fall så länge resan varar. Och sitter hon baklänges på andra sidan mitt emot så känns det som att vi liksom åker mot varann hela tiden, fast galaktiskt sakta. Varje gång hennes blick halkar över mot mig tar vi ett långt ljushopp närmre.
Hennes sanning däremot kan ju vara så väldigt annorlunda och tycka det är ganska skönt hur vi sakta, men ack så säkert åker längre och längre ifrån varann. Och när mina ögon som vanligt stirrar på henne känner hon hur den lilla kontakt som en gång fanns slukas av ett mikroskopiskt starkt svart hål - och det känns ju bra för henne. I hennes sanning är det bara trevligt.
Idag dock - ingen sådan kontakt. Så skönt. Mysigt som det är att njuta av en annan persons närvaro så blir det ganska beklämmande trist och trångt i det där svarta hålet ibland. Så jag ler och fortsätter resa framåt.
Snart är jag hemma. Det är sant.
(jag ska ärligt tala säga att jag inte någon aning har om vad denna texten betyder - men det var skönt att få skriva lite)
18 oktober 2007
22 september 2007
Till M.
Skrivet 2 september 2007.
Alby, Stockholm.
Om du skulle fråga
och be mig.
Att beskriva dig
i ord.
Skulle jag först
inte kunna svara.
Och när du
frågade igen.
Skulle jag stanna tiden
och be dig vänta.
Medan jag vände alla blad
och läste varje rad.
Bara för att finna.
Och för att berätta för dig.
Att orden
inte finns än.
Alby, Stockholm.
Om du skulle fråga
och be mig.
Att beskriva dig
i ord.
Skulle jag först
inte kunna svara.
Och när du
frågade igen.
Skulle jag stanna tiden
och be dig vänta.
Medan jag vände alla blad
och läste varje rad.
Bara för att finna.
Och för att berätta för dig.
Att orden
inte finns än.
Arg tomhet.
Skrivet 27 augusti 2007.
Okänd plats.
Jag är så in i helvete förbannad.
På ingenting.
Slår intet på käften
i ett ingenting.
En frustration över så mycket
som egentligen inte finns.
Väntar på en explosion
i ett vakuum.
Ilska över inget
jag kan göra nånting åt
är den värsta.
Den är ingenting
och vill förstöra allt.
Okänd plats.
Jag är så in i helvete förbannad.
På ingenting.
Slår intet på käften
i ett ingenting.
En frustration över så mycket
som egentligen inte finns.
Väntar på en explosion
i ett vakuum.
Ilska över inget
jag kan göra nånting åt
är den värsta.
Den är ingenting
och vill förstöra allt.
Kalaset.
09 september 2007
Ja må han leva.
Födelsedagen kom.
Och födelsedagen gick bi.
Jag lät den gå förbi.
Daniel besökte dig.
Jag tror han grät.
Själv gråter jag även ibland.
Mer sällan nu må hända.
Ibland kör du bil i min dröm.
Min present var att ge tillbaka.
Jag tror jag har börjat göra det.
Och jag tror jag kommer fortsätta.
För hösten ska bli vacker.
Och hösten ska bli rolig.
För hösten ska bli fantastisk.
För mig.
För dig.
För henne och för alla andra.
För att jag kan. Och för att jag vill.
Grattis i efterskott Pappa. Kram.
Och födelsedagen gick bi.
Jag lät den gå förbi.
Daniel besökte dig.
Jag tror han grät.
Själv gråter jag även ibland.
Mer sällan nu må hända.
Ibland kör du bil i min dröm.
Min present var att ge tillbaka.
Jag tror jag har börjat göra det.
Och jag tror jag kommer fortsätta.
För hösten ska bli vacker.
Och hösten ska bli rolig.
För hösten ska bli fantastisk.
För mig.
För dig.
För henne och för alla andra.
För att jag kan. Och för att jag vill.
Grattis i efterskott Pappa. Kram.
Om L.
För att du är en vanlig människa
med känslor.
För att du är en vanlig människa
som gråter.
För att du är naiv.
För att du är klok.
För att du är en vanlig människa.
Så mycket mer
än mig.
med känslor.
För att du är en vanlig människa
som gråter.
För att du är naiv.
För att du är klok.
För att du är en vanlig människa.
Så mycket mer
än mig.
27 augusti 2007
Snask.
Att käka godis med en sprucken tand
är väl riktigt dumt.
Hårt godis
och en sprucken kindtand.
Så riktigt jävla dumt.
Men Gud så gott.
är väl riktigt dumt.
Hårt godis
och en sprucken kindtand.
Så riktigt jävla dumt.
Men Gud så gott.
18 augusti 2007
Hela du.
Skrivet 3 augusti 2007.
Bruno Götgatsbacken, Södermalm.
Du gillar att bara finnas.
Du tycker om att stå och kyssas i regnet
Du vill att jag masserar dina fingrar.
Du tror på människan.
Du önskar att soluppgången aldrig tog slut.
Du andas kärlek.
Du skrattar med barnen.
Du lever dina drömmar.
Du ligger i badet med mig och blundar.
Du gråter när orken tar slut.
Du förstår hur jag är.
Du äger allt och ger bort allt.
(oavslutad)
Bruno Götgatsbacken, Södermalm.
Du gillar att bara finnas.
Du tycker om att stå och kyssas i regnet
Du vill att jag masserar dina fingrar.
Du tror på människan.
Du önskar att soluppgången aldrig tog slut.
Du andas kärlek.
Du skrattar med barnen.
Du lever dina drömmar.
Du ligger i badet med mig och blundar.
Du gråter när orken tar slut.
Du förstår hur jag är.
Du äger allt och ger bort allt.
(oavslutad)
Ett halvt varv.
Mitt hopp. Mitt steg.
Skrivet 30 juli 2007.
Patricias fördäck, natt.
En gång ska jag göra det.
Bara kasta mig ut.
Från ingenstans börjar det,
mitt språng rakt ut.
Och där jag landar.
Där slutar ingenting.
Där börjar allt.

Skrivet 30 juli 2007.
Patricias fördäck, natt.
Ett steg.
Jag är bara ett steg ifrån dig.
Och du behöver inte göra någonting.
Bara stå där.
Bara stå där.
Som den du är.
Du behöver inte göra någonting.
Bara stå kvar där.
Jag kommer alldeles strax.
Bara ett steg kvar.
Patricias fördäck, natt.
En gång ska jag göra det.
Bara kasta mig ut.
Från ingenstans börjar det,
mitt språng rakt ut.
Och där jag landar.
Där slutar ingenting.
Där börjar allt.

Skrivet 30 juli 2007.
Patricias fördäck, natt.
Ett steg.
Jag är bara ett steg ifrån dig.
Och du behöver inte göra någonting.
Bara stå där.
Bara stå där.
Som den du är.
Du behöver inte göra någonting.
Bara stå kvar där.
Jag kommer alldeles strax.
Bara ett steg kvar.
20 juli 2007
Lås upp, tack.
Det är en låsning. Det säger stopp. Det kanske brister i engagemang. Det är nog egentligen ganska lätt.
Eller så är det bara hemma i duschen som jag kan leva ut.
Eller så är det bara hemma i duschen som jag kan leva ut.
29 juni 2007
Ikväll.
Jag försöker alltid tänka på att det finns personer som har det sämre än jag.
Ibland hjälper det inte.
Ibland hjälper det inte.
19 juni 2007
Ett par kapitel.
Inga nya dikter eller struntprat idag.
Däremot ett par nya kapitel på Min bok.
(de hänger inte ihop på något sätt. än.)
Däremot ett par nya kapitel på Min bok.
(de hänger inte ihop på något sätt. än.)
02 juni 2007
Mera nöjd.
Två korta.
Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.
Det är bara ett steg bort.
Bara ett steg hit.
Ska du eller jag?
Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.
Kan inte jag få vara dina händer i ditt hår?
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.
Det är bara ett steg bort.
Bara ett steg hit.
Ska du eller jag?
Skrivet 15 maj 2007.
Sommarbaren mitt på Kornhamnstorg.
Kan inte jag få vara dina händer i ditt hår?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



